Det är i sig ingen nyhet för dom som står mig närmast att jag har en relationsform som inte hör till standarden.
Men jag trodde aldrig jag skulle varit på den plats jag är idag. En plats där jag kan få så mycket njutning från alla möjliga håll och kanter när det kommer till mina nära relationer. Men så klart kommer varje unik relation med unik problematik man behöver jobba med.
Hur gör jag som flersam, när en av personerna jag är kär i så övertygat dras mot en monogam norm? Jag vill verkligen göra allt jag kan för att bemöta denna person. Men vem är jag att utmana dennes sätt att leva sitt liv på?
Men i något slags försök att va retorisk frågar jag mig.
*Vad kan jag ge dig som får dig att känna dig mer säker på våra känslor för varandra?
*Finns det något exklusivt som bara kan finnas när man är flickvän/pojkvän; Som inte finns annars?
Jag kan ge dig tid, men då vill jag ju också ha någon form av säkerhet. Vill känna trygghet i att veta vad vi bygger gentemot, gemensamt.
Det exklusiva kring flickvän/pojkväns relationer är generellt sätt saker som jag inte ser som bra uttryck av kärlek. Det subtila ägandet "Du är min" som ofta leder till en falsk idé om att vi äger varandras handlingar. "Du är min flickvän därför får du inte göra X" känns kanske bekant? Och därmed ger någon form av bestämmande rätt över den andra personen.
Det andra exklusiva är att man "lovar bort sig" till den andra. Att det bara är vi två in i oändligheten tillsammans. Det är den andra saken jag inte ser som ett uttryck av kärlek. Utan av osäkerhet. Om jag älskar någon låt hen vara fri.
För vissa personer gör dom ovanstående punkterna inget och det är ok. Jag dömer inte. Men i min situation just nu behöver jag bemöta det, och verkligen fundera över hur jag ska gå till väga.
Jag vill ha min frihet, självklart med hög respekt för alla involverade men särskilt mina närmsta. Och jag vill undvika att bli benämnd som pojkvän eller som ett par/tillsammans.
Hur går jag då tillväga för att möta dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar